Kylan börjar krypa på och nu känner jag att tröttheten börjar ta ett stadigt grepp om mig. Jag vet att jag får skylla mig själv för att jag går och lägger mig alldeles för sent men det är seriöst svårt att planera tycker jag. Jag är alltid sen till allt, även till min säng. Imorse missade jag bussen dessutom vilket inte var så kul, som tur var hann jag till lektionen ändå. På tal om morgnar så i tisdagsmorse hade jag bråttom som vanligt och springer iväg till bussen utan dra ut sladden till plattången! Jag var självklart helt ovetande om detta så när jag kom hem igen efter träningen på onsdag (!) kväll (sov ju hos brorsan efter RHCP-konserten) så hittade jag den där på träpallen ikopplad och helt sjukt varm. Som tur var var det enda som hade hänt att den hade bränt två fula märken i pallen (som min bror har byggt på slöjden för hundra år sedan) och huset (som jag alltså inte sov i när brandrisken var som störst) hade inte brunnit ner. Tacka gudarna för det!
Som avslutning på det här alldeles för långa inlägget så ska jag bjuda på en låt. Varsegoda!
White blank page - Mumford and sons
Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar